11 juni 2014

En hemsida till mig själv. Varför ska det vara så svårt??

Ja, hm... En Egen Hemsida stått på min fixarlista väldigt länge, och den borde verkligen finnas vid det här laget. Speciellt med tanke på att jag nu bland annat jobbar med att hjälpa andra med deras hemsidor. Jag menar, då borde det väl inte vara så svårt att svänga ihop en egen!? Men jo, det är det, för det handlar ju om så mycket mer än om att bara Svänga Ihop något. Det handlar alldeles väldigt mycket om att definiera, tydliggöra, strukturera och göra en massa val.

Och det handlar om att gå till botten med en massa saker:
vad är min bas? vad är min röda tråd? vad är kärnan? vad är allra viktigast? 
vad gör jag? vad vill jag göra? varför? hur vill jag göra det?
jag vill jag ge andra? vilken känsla vill jag förmedla med det jag gör? 

Det är frågor som jag haft med mig länge - i samarbeten med andra är det alltid där jag vill börja så vi har en gemensam bas och bild av vad vi vill göra, när jag gör jobb åt någon annan börjar jag med att leta reda på svaren på dem så att jag får en bild av Projektet.

Och sen specifikt för hemsidan:
vilket innehåll ska finnas? hur kan det struktureras på ett logiskt och lättöverskådligt sätt?
hur kan färg och annat lyfta fram det man vill få fram?

När jag jobbar med andra är det här saker som jag tycker är jättekul. Men när jag ställer frågorna till mig själv vrider jag mig som en liten mask, och sen var det plötsligt dags för kaffe eller något annat Väldigt Viktigt. ;-)

Som jag ser det beror det främst på tre saker:
- Gamla "sanningar" om vad jag kan och inte kan göra, hur jag är och hur jag inte är, hur saker och ting funkar och inte funkar och en hel massa annat. Det är luriga rackare, för man tror ju på dem ända tills man SER dem. Och man får syn på dem när man tänker "men det kan jag ju inte göra" och ibland "ja men så här ÄR det ju bara, det är bara att gilla läget".

- Att nya saker ligger utanför komfortzonen och jag inte VET hur det kan funka eller se ut. Det blir dimmigt och ovisst. Och otryggt. Och det aktiverar Rädslorna...

- Rädslor och Oroar som vill skydda mig från en massa saker. "Gå för guds skull inte ut i dimman och gå vilse! Håll dig här där vi vet hur allt funkar, för det är som det alltid har varit."
De kan komma med argument som låter helt logiska: det är för dyrt, det finns inte tid, du kan inte tillräckligt mycket, du är för gammal, du är för ung, vad ska andra säga! osv. Men vill man Verkligen så ger man inte upp vid ett hinder, man letar efter Lösningar. Rädslornas argument vill bara få mig att ge upp, så att det inte ska hända något Hemskt. Och det hemskaste är alltid, om man gräver djupt, att inte känna sig trygg och älskad för den man är.

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig om Rädslorna är att det spelar ingen roll hur stora de verkar vara, för inuti är de alla väldigt små och rädda och det bästa sättet att komma vidare är alltid att lyssna på dem och lugna dem. Man kommer vidare Tillsammans med Rädslorna, inte trots dem.

Och nu när jag skrivit det här ser jag att en sak jag kan göra nu är att sätta mig och nosa reda på de Kan inte som dyker upp när jag svarar på frågorna, och fundera på hur sanna de verkligen är. :-) Förhoppningsvis kan jag byta ut dem mot några sannare sanningar, som skingrar lite av dimman och hjälper mig framåt istället för att dra mig tillbaka in i komfortzonen. :-)

När jag målade detta var det för att peppa mig till att orka mer. Jag fick ändra det till "Jag kan ta mig tid att vila". ;-)

15 maj 2014

Testbloggar från mobilen

När den här bloggen var en alldeles nyfödd liten blogg var en av förutsättningarna att jag skulle kunna sköta inläggsfixandet helt från mobilen. Men det dröjde inte så länge förrän jag satt vid datorn istället.

Nu bara testar jag hur det här blir. Kanske kan det vara ett sätt att få liv i bloggen igen. :-)

11 mars 2014

Tack och hej! Eh... ojdå, jag är visst kvar...

Sedan jag skrev sist har jag Helt och Definitivt slutat blogga. Japp. Tack och hej, nu blir det inte mer. Jag har inga Ord längre, och jag har inget att säga, och då försvinner ju hela vitsen med bloggandet. Solklart och självklart.

Och då är det ju lite märkligt att jag dammat av bloggen igen...
Och att jag sitter här och skriver just nu.
Hm...
Väldigt märkligt...

Men jag skyller allt på Hemsidan Som Inte Finns. Hemsidan som ska sammanfatta och förtydliga vad jag Egentligen Håller På Med. Enkelt, tydligt, glatt och allt det där. Det är bara det att det liksom ligger en mur av otydlighetsdimma och frustration mellan mig och sen där hemsidan. Det är som när man SER något i ögonvrån, men när man tittar dit försvinner det.

Så då tassar jag tillbaka till Bloggen och säger "Öh du, är det okej om jag hänger här ett tag till? Och kan du kanske hjälpa mig att fixa lite grejer?".

Jag vet helt ärligt inte hur det kommer att gå, för det känns som att bloggen känner sig hyfsat förorättad över att ha blivit dumpad. Och en känsla av "vi har vuxit ifrån varandra" svävar i luften...

Vi får se hur det går.

Vi får se, vi får se.

07 november 2013

Jag bloggar eftersom jag "inte bloggar"

Bloggar, bloggar inte, bloggar, bloggar inte, bloggar...

Ja, hur det än är med den saken så verkar det vara som en oskriven lag att så fort jag säger till någon att jag inte bloggar längre, så blir jag plötsligt så väldigt sugen på att skriva ett inlägg och kanske göra mig en ny header. :-D

Det är som när dottern var liten och vi var tvungna att prata tvärtom hela tiden: "Du får inte kliva upp ur sängen. Och inte ta på dig kläderna. Och absolut inte äta frukost. Och kom bara inte på tanken att tvätta händerna!" osv osv osv. Under vissa perioder var det så hela tiden. Så att vi vuxna närapå började säga "kom inte hit och hjälp mig med tvätten. och töm absolut inte diskmaskinen" till varandra. ;-)

För egen del handlar det väl inte så mycket om att jag känner mig speciellt busig och det blir en tokrolig situation, utan snarare att jag genom att säga "jag bloggar inte längre" tar bort all press från mig själv. Det finns inte ett Borde i sikte liksom. :-) Och då blir det kul. Och när det är kul blir det bra. :-)

Nu skulle jag kunna börja skriva om att kravlöst lekande & experimenterande och att göra saker bara för att de är kul är så himla viktigt. Och om drivkraft och lust. Men det ska jag inte göra. Det kan jag ta en annan gång, då jag "inte bloggar". ;-)

(Vad bilden har med detta att göra? Den skapades genom "meningslös" lek. Men i övrigt har den inget med texten att göra. :-D )

18 oktober 2013

Pysselstafettskontrollanten & sjukveckan

Äntligen fredag. Och när dottern kom hem satte jag henne genast i arbete medan jag själv låg i soffan. ;-) Hon kontrollerar barnpysselbeskrivningarna i Pysselstafetten. Om man är med med ett barnpyssel är det väl inte mer än rimligt att ett barn ska kunna läsa beskrivningen och förstå den? (Ok. Ålder och läskunnighet kan ju spela in här. :-) )

Hon började med att läsa igenom vår egen beskrivning och kontrollerade så att jag skrivit ner det hon sagt på ett okej sätt. Jag fick godkänt. Puh! :-)

Opellaes hopphage för leksakshästar, som hon läser på bilden, fick också tummen upp. :-) Många fick godkänt, ett par var inte så bra tyckte hon och en behöver man nog vuxenhjälp med, för det var både för krångliga ord och svårt att förstå. Sådan var hennes dom.

Det är tur att jag kan få lite hjälp med Pysselstafetten av dottern. För min vecka har mest sett ut som på bilderna ovan. Och då mest som de två nedre. Den övre högra bilden är på det "survival kit" jag plockade ihop när jag insåg att det var sängen som gällde, och i efterhand är det direkt skrattretande att jag trodde jag skulle ligga och vara kreativ och social. Ha!

Jag har även haft ovärderlig hjälp av Stina B, som fixat länkandet i bloggschemat när jag inte orkat. Hon är en pärla! (Ni vet, hon med den där grymt snygga blogheadern. ;-) )

Ibland fick jag lite sällskap. :-)

Om jag fått bestämma hade min vecka sett ut mer så här. Men men. Det blir som det blir. Och jag hann ju ta den här bilden innan jag blev sjuk åtminstone. :-)

Trevlig helg!

13 oktober 2013

En Rävsprattelgubbe till Pysselstafetten

Då är det vår tur i Pysselstafetten. Eller rättare sagt min dotters tur. För över ett halvår sen kom hon med en liten grön lapp där hon skrivit sitt namn och "...anmäld till pysselstafetten". :-)

Jag har under hela tiden fått strikta order om att inte lägga mig i för mycket, så har jag har mest fungerat som assistent, fotograf och sekreterare. :-)

Vi delar den här dagen med bloggen Hennihenni. Bloggschemat med alla pyssel på temat Pyssel med & för barn & bebis hittar ni här.

Vårt pyssel är en sprattelräv. Dottern har ritat hur den ska se ut och utifrån hennes räv har jag gjort en mall.

Du behöver
vanligt A4-papper
hårt papper (eller tunn kartong från t ex en müsliförpackning)
påsnitar/brads
snöre
blyertspenna
sudd
färgpennor, tuschpennor eller kritor
sax
limstift
nål som passar snöret
ev underlägg för att skydda bordet
mall (klicka för att ladda ner)

Gör så här
Skriv ut mallen. Lägg till egna detaljer om du vill.

Färglägg räven.

Klipp ut delarna (det behöver inte vara noggrant nu) och limma fast dem på det hårda papperet/kartongen.

Låt torka och klipp sen ut alla delar. Nu ska det klippas noggrant.

Gör hål för påsnitar och snöre i armarna, benen och kroppen. Vi hade nystanet under. Då blir det lättare att göra hål och man sticker sig inte på nålen. Sätt sedan fast armar och ben på kroppen med påsnitar/brads.

Klipp en lång bit snöre. Vi tog ca 125 cm. Trä snöret så att det blir som ett X på baksidan av figuren. Börja vid ett ben, gå diagonalt till ena axeln, sen till andra axeln och därefter diagonalt ner till andra benet.

Se till så att snörändarna är lika långa och knyt sen ihop dem. För att tråden skulle inte skulle bli så spänd att armarna och benen inte kunde sprattla, korsade vi rävens armar och ben (så att den ser lite kissnödig ut ;-) ) innan vi knöt.

Klar! Man kan göra ett litet hål i huvudet så att figuren kan hängas upp. Vår räv ville emellertid inte ha ett hål i huvudet, så den får sitta uppe med häftmassa när den inte är på sprattelhumör. :-)

Det var allt från oss. Vi hoppas att ni vill prova att göra en sprattelräv eller två. :-)

Imorgon fortsätter Pysselstafetten hos bloggarna Hannas kreativa hörna och Susannes blogg.

Är man sugen på höstpyssel tycker jag man ska ta och kika på Pysselstafett 7 som hade temat Höstmys.

09 oktober 2013

Variation

Huvudet behöver vila lite och jag behöver måla. Men jag vet inte om jag riktigt vill. (Hm... undrar varför?) Kanske räcker det om jag tittar på på sånt jag redan målat? ;-P

08 oktober 2013

Om att sänka ambitionsnivån, vilket inte är helt lätt

Vi har äntligen kommit igång med vårt pyssel till Pysselstafetten. Det är inte alltid lätt att hitta tid när vardagen är fylld av aktiviteter, lek med kompisar och annat som ska fixas. Och när barnet väl "har tid" (man har inte tid, man tar sig tid, vilket gäller både stor som liten), då har mamman ofta varit däckad av trötthet. Och vi säger typ "Hej Väldigt Vanliga Vardagsliv!"

Att göra pysslet tillsammans med min dotter är bra. Dels är det ju en samarbetsövning, men vi får båda också öva på olika saker.

För mig är det en övning i att sänka min egen ambitionsnivå. Pyssel är värsta perfektionist- och bekräftelsetriggern för mig. Men jag kan inte göra saker på samma sätt som förr, för det finns mindre energi nu, plus jag vet att belöning i form av bekräftelse är lika förrädisk och tom som till exempel tröstshopping.

Hade jag inte gjort detta med min dotter skulle jag ha jobbat med projektet så som jag gjort förr, och jag hade klivit rakt in i fällan. Och jag hade dessutom haft ihjäl dotterns skaparlust på kuppen. (Jag började på det spåret, så jag vet.) Nu har jag tvingats göra annorlunda, för bådas skull.

Så istället för att sitta vid ett städat bord med perfekt ljus, hamnade vi i sofforna, för det var mysigare, och hyfsat städat. Dottern gör och jag är mest sekreterare och assistent. Det som skulle vara en prototyp blir vårt projekt. (Inte sjutton kommer dottern ha tålamod till omarbetningar!) Och istället för foton tagna med systemkamera blev det mobilen. (Den ambitionssänikningen är jobbigast!) Och även om det är jobbigt/ovant så tycker jag bättre om ledorden Trevligt, Mysigt och Roligt, istället för Perfekt och Felfritt. Även när det är något som ska visas upp för andra! ;-)

Därmed inte sagt att det alltid är fel att sikta på Perfekt och Felfritt. Men den energin och det fokuset ska jag lägga på rätt saker. Och just en stund med dottern är inte rätt tillfälle. Så det lär jag mig, medan jag hjälper henne att vara kvar i uppgiften och slutföra det hon påbörjat, för det är det hon får öva på mest nu. :-)

06 oktober 2013

En ny Pysselstafett och en nyfödd blogg

Imorgon (måndag 7/10) börjar en ny Pysselstafett. Den inleds av bloggarna Pyssla mer och Kinoko.

En annan av bloggarna som är med - Let's make it cute - är ny som en nykläckt, dunig liten kyckling. Bloggen tillhör min kompis Stina Berggren, eller "Andra Stina", som hon kallas här hemma, där ju jag är första Stina ;-) Eller Stina B som hon kallats i de olika samarbeten vi haft, så att folk kan skilja på oss. (Och det är faktiskt första gången som jag hetat samma som någon annan och behövt heta Stina G.)

Hur som helst så fick jag äran att göra hennes nya blogheader, vilket var jättekul. Jag har i ungefär ett år jobbat med en annan kompis, Anna Eriksson Skarin, och gjort bilder till hennes facebooksida, haft en del att göra med hennes hemsida och lite annat smått och gott. Och att nu få jobba med en annan person, och då Stina B som jag känner så väl nu, och göra en blogheader som känns som Hon och Hennes blogg, var så himla kul. Och jag tycker det blev bra. :-)

Stina B / Let'smake it cute kommer att vara med i Pysselstafetten den 9e och den 18e oktober.

16 september 2013

Dags för en ny Pysselstafett


Efter några förfrågningar och sen en faslig massa velande bestämde jag att det är dags för en ny Pysselstafett. Temat den här gången är pyssel med och för barn och bebisar. Det är ett väldigt stort tema, men jag hoppas att vi ska kunna få in pysselprojekt som ändå gör att det känns som att vi kan få ihop en bra Pysselstafett.

Sista anmälningsdag är på fredag. Vi är inte många än, så hjälp gärna till att sprida infon om Pysselstafetten. Läs mer HÄR om rtemat och hur det fungerar och låna gärna någon av inläggets bilder om du vill hjälpa till att sprida informationen, så att vi kan bli fler. :-)